Det var en olycka som naturligtvis skulle inträffa någon gång. Organiserade pärmen välte och drog med sig vattenflaskan (som saknar skruvkork) med en blöt skrivbordsyta och kalender som följd. (Faktum är att olyckan faktiskt var framme någon vecka tidigare också, men jag tror inte på att lära av mina misstag (om man nu anser att spill är ett misstag (rösta till höger)))
Det är mer ett rykte än ett bevisat faktum att följande spill/kladd verkligen är mitt. 
Ni känner alla igen det (kanske?) Plötsligt ligger kaffekoppen bara där och rinner kaffe över bordet, nästan som av sig själv. Oftast i slutet av fikapausen lyckligtvis (mindre kaffe att torka upp) Tack till vakna bloggfans för snabbt fotografi!
Svårt att veta hur bloggosfären ställer sig till ett sådant här inlägg. Det är ganska säkert inte ett spill, undersökningen efter hårinlägget blev ju oavgjord mellan de spillkonservativa och de som tycker att allt flyger. Frågan är nu inte bara nomenklaturfråga (spill eller inte spill det är frågan osv) utan vad ÄR detta? Kom hem såhär från jobbet efter en dag där jag mig veterligen inte använt grönt bläck alls.
Med far och grekiskt grillspett på restaurang i Djursholm av alla ställen hände det oundvikliga: den varma och därmed hala tomaten gled inte som tanken var av spettet rakt ned på tallrikens pommes utan rakt ned i knät. Då de andra matgästerna inte såg ut som stora spillbloggsfans så gjordes en nedtonad sorti in på toaletten för att försöka torka bort det värsta innan fortsatt utflykt till huvudstaden. Bjuder istället på en bild från dagen därpå och försöken att handtvätta bort grilloljefläckarna.
Lördagsmorgon med melodikryss till frukost. Men vadnu, plötsligt känns lugghåret stelt? En snabb sniff avslöjar vad som har hänt, håret har varit nere och vänt på syltbredda mackan. Mysteriet löst, men frågan återstår till läsaren: Är dopp i macka också ett spill?
Delade soffa med sambo en lördagkväll (se bild) och drack ett välförtjänat glas rött, när en plötslig samboarmbåge flög ut och träffade glaset underifrån. Vinet tog en luftfärd rakt upp men landade (mestadels) i glaset igen. Ljudet av mitt förbluffade utrop fick dock armbågen att studsa till igen, yvigare denna gång. Vinet yrde nu åt alla möjliga håll. Lyckligtvis låg min svarta kofta slarvigt nog och skräpade i soffan och tog upp mycket av den svårbortstädade vätska som annars skulle landat på den beigebruna soffplyschen.
